2013 i backspegeln- träning, tankar och bebisar

2013 i backspegeln- träning, tankar och bebisar

Året 2013

Hur ska jag sammanfatta 2013 på ett kortfattat sätt? Mycket har handlat om nya insikter och större förståelse för nya världar som öppnat sig, både bra och jobbiga. Framför allt har jag lärt känna mig själv som mamma och med Vile och Markus har vi utforskat vår nya familj med bus, skratt, gråt, bulor i huvudet och massa äventyr

Så här kommer året på ett långfattat sätt 🙂 Det är ett långt inlägg, så sätt dig tillrätta och koka en kopp te….

Året började med att jag är föräldraledig med Vile, vi myser, tränar, lunchar, går på hundpromenader, busar och bara har det bra, även om min hjärna börjar längta mot stimulans. Jag behöver mentala utmaningar för att trivas helt och framåt sommaren, efter att ha varit hemma i drygt år så kändes det bra att få börja jobba igen.

Kroppen

Jag började min viktresa i juli 2012 och vägde ut mig i juni 2013 -minus 19,9 kg och på den resan lärde jag mig en massa saker om min kropp

  1. Träning och att få instruera klasser är verkligen det som gör mitt liv lite extra glimrande. Det tar mig igenom den extrema sömnbristen som ibland hör till bebisvärlden. Så där när man sovit i entimmes intervaller med en hungrig bebis och jag i ärlighetens namn inte trott att jag ska klara mig genom dörren. Att instruera en BodyCombatklass på ett proffsigt och inspirerande sätt kändes mest som ett stort skämt, men så går jag hem från klassen som en ny människa- glad, pigg och fullkomligt redo för en ny kaosnatt. Ta bort min träning och jag fungerar inte!!!
  2. Jag har sagt det förut och jag säger det igen- ammning är INTE något som bara tar dina underbara gravidkilon och drar till ett bättre ställe…. åtminstonde inte för alla! Jag som trodde att den där ammningen skulle bara fixa allt, men tji fick jag och jag insåg att det finna bara ett sätt ut ur detta- KÄMPA SOM EN GALNING! Mitt mål var att efter 1 år hitta tillbaka till min form, för att kunna vara redo för en till graviditet snabbt. Vile tog faslig tid på sig att komma och vi stod i kö för IVF (men han kom ändå till på det naturliga sättet) så vi insåg att vi skulle vara tvungna att rappa på om vi ville ha fler barn (även om jag inte alls trodde att saker skulle gå så fort som det gjorde 🙂
  3. Jag kör Fitnessfighten och inser 2 saker-
    1. Deras mathållning med 6 mindre mål om dagen, lite mindre kolhydrater och massa kvarg gör inte bara att mina kilon börjar ramla av, jag får mindre huvudvärk och är på allmänt bättre humör.
    2. Genom deras dagliga träningsprogram så bygger jag upp min kropp på ett sätt som jag faktiskt inte trodde var möjligt. Hittar massa svaga områden och ser enorma förbättringar i Bodycombaten och andra områden.
  4. Tänker- shit, om jag kan bli så mycket bättre på en månad, vad kan jag då inte göra med min kropp? Börjar köra Tapout XT och det resulterar i att jag utvecklar ett nytt koncept som jag kallar INTENSE och börjar inse att det spelar ingen roll hur gammal man är, börjar man rätt så finns det inget mål man inte kan nå med glöd och HELL YEAH!

Sen blev jag ju gravid igen!?!?! En dag på Gran canaria så började jag bara må illa och efter någon dag så plussade jag på ett graviditetstest! Vi fattade såklart ingenting för det bara hände och det är jag inte van vid…. men lyckliga som bara den inser vi sakta att vi ska ha två små underbara barn som kommer förgylla våra liv!

Insikter och tankar

En sak som jag brottats med hela året (och förmodligen resten av mitt liv) är saknaden av gråskalan i mycket i det jag möter. Det är antingen svart eller vitt- det är rätt och det är fel, du gör och tänker rätt eller fel osv vilket skapar, anser jag, en stor ångest hos många och man missar kärnan med problemen. Detta gäller många områden- föräldraskap, dieter, politik i stort, miljöfrågor, mångkulturella samhällen, karriärer, hunduppfostran… jag kan fortsätta hela dagen….

Jag säger som jag säger till mina elever när vi diskuterar fördomar. Fördomar är vårat sätt att förstå världen och när vi möter något vi inte förstår så vill vi sortera in det i olika fack. Detta i sig är inget fel!!! Vi VILL förstå världen annars skapar det oro hos oss. Det som jag blir irriterad över är bristen på nyanser.

Låt mig säga så här, för att ta ett enkelt exempel- McDonalds har bara skitmat och förstör världen! Det är en fördom och ett sätt för en person att förhålla sig.

McDonalds är dåligt!

Det är nu insatt i ett fack som man gjort för att man sorterar sina intryck.

Jag anser att många fastnar i detta steg- för det finns många nyanser att ta reda på innan man tar ställning

  1. Finns det ohälsosam mat på McDonalds? Ja, det gör det, ingen argumenterar nog med mig där
  2. Finns det hälsosam mat på McDonalds? Ja, det gör det oxå, även om det inte är i majoritet. Men sallader, fullkornssmörgåsar, morötter, gröt och äppelbitar finns.
  3. Bidrar McDonalds till ökad ohälsa? Ja, det skulle jag nog säga till viss del, eftersom det är så lätttillgängligt och maten är inte till stor del bra. Titta på filmen SuperSize Me!
  4. Arbetar McDonalds aktivit med samhällsansvar med miljö? Ja, återvinning, utsläppsmål, KRAV märkt kaffe bl a
  5. Skapar McDonalds miljöproblem med sin exploatering? Ingen aning, troligtvis gör de sin del…även om de såklart inte skriver om detta på sin hemsida
  6. Bidrar McDonalds till annat bra? Ja, de bygger Ronald McDonaldhus i närhet till sjukhus så svårt sjuka barn kan bo där tillsammans med sina familjer.
  7. Skapar McDonalds arbetstillfällen för t ex ungdomar så ungdomar kan ta sig ut i arbetslivet så arbetslösheten bland ungdomar minskar? Ja

Okej, jag kan fortsätta, men min poäng är detta. Nu har jag nyanserat min fördom och skapar massa mindre fack i mitt stora fack. Utifrån detta kan jag skapa en ny inställning om jag tycker att det behövs.

Tycker jag att McDonalds är något att äta på varje dag? Nej, verkligen inte, jag äter extremt sällan där, men ibland händer det och hur jag ställer mig till McDonalds beror på om jag pratar mat, arbetspolitik, miljö eller välgörenhet.

Som förstagångsmamma så är detta extremt känsligt då det enda man vill är att göra rätt, men den ena experten säger en sak och den andra säger totalt emot den andra. I Viles hälsobok står det att man inte ska utsätta barn för skärmar innan 3 år! Skärmar! Inte TV utan alla skärmar….Jo, men visst, hur fungerar det i dagens samhälle när jag nu läser tidningen på mobilen? Ska barnen inte få läsa tidningar? Böcker? Så varje gång jag, trött som en gnu, sätter på TV:n, eller spel på mobilen så kommer skulden och skammen vällandes….var finns nyanserna här? Kan det ALDRIG vara okej för ett barn att titta på TV en stund medan jag lagar mat? Napp eller inte napp, amning vs flaska, sovrutiner, hantera klängiga barn… allt är kryddat med någon form av skam att man inte gör helt rätt fastän min magkänsla är att jag känner mitt barn bäst och vet troligtvis vad som är bäst i stunden och att man måste kompromissa för att klara vardagslivet. Jag kan till stor del låta det rinna av mig men det är klart att man påverkas och jag kan lova att jag inte är ensam….

Dieter är lika illa- experter säger att just denna diet är det mest fantastiska du kan göra för din kropp, medan nästa expert säger att du förstör din kropp. Alla hänvisar till seriös forskning (enligt dem) men för någon som bara försöker förstå så blir man tokig och undrar förvirrat hur det är möjligt att göra rätt utan att ha ihjäl sig! Det blir till att odla egna morötter och äta resten av livet, nej förresten, det är ju kolhydrater…damn!

Så vad vill jag säga med detta? Alla har fördomar och åsikter, that´s life! Min utmaning till mig själv och alla andra är att utmana hjärnan och försöka se saker ut olika perspektiv och hjälpa varandra att ställa frågor som utvecklar oss som människor utan skuld och skam, för att hjälpa oss att förstå att världen är otroligt komplex. Det finns ofta inte ett svar utan vad som är rätt för just mig, dig, mina barn, dina barn, mina hundar, samhället jag bor i, mat som passar min kropp beror på massa faktorer som man behöver utforska och ibland ändra saker för det blir ju inte alltid rätt första gången 🙂

Jag tror verkligen att, i och med att vi nyanserar våra fördomar, så utvecklas vi som människor och vi kan se mer empatiskt på vissa saker och kan börja prata om problem som finns i våra liv på ett sätt som skapar lösningar utan att två läger står på varsin sida om ett problem och slår varandra i huvudet med verbala stekpannor (eller verkligen stekpannor). Då kan man börja prata om alla elefanter som har bosatt sig i rummen utan att skämmas!!!

Okej, med allt det sagt- vad blir utmaningarna för 2014?

  1. Jag ska bli tvåbarnsmamma! En till liten kärleksbomb som kommer slå ner i vår familj med kärlek, kaos, troligtvis mera sömnbrist, en syskonrelation som ska utvecklas och massa nya äventyr. Kommer bli fullkomligt fantastiskt!!
  2. Erövra min kropp!
    I skrivandets stund är jag sjukskriven med foglossning och en mängd andra problem. Jag kan lungt säga att det är en enorm påfrestning att vara så fysiskt begränsad. 4 min promenad och mitt ben krampar och viker sig. Ilningar, smärtor, sammandragningar, huvudvärk och besök på förlossningen för att nämna några.
    Med Vile var graviditeten en dans på rosor med minimalt med fysiska problem och de ökända känslostormarna uteblev till min mans stora lättnad. Allt kom denna graviditet! Fysiska samt känslostormar utan dess like- är bara en stor känslig hormonbomb. Som min kloka man säger- Jag absorberar all världens känslor och bara gråter med alla. Så inga jobbiga filmer, böcker och och ser jag en rubrik om barn, djur eller familjer som råkar illa ut så slår jag bara händerna för öronen och säger LALALALALALALA BINGO!Det har varit intressant (läs jobbigt) att hamna i en sådan här utsatt situation där man är beroende av läkare, försäkringskassan och arbetsgivare och att man ska träffa precis rätt doktor som förstår och även om läkaren anser att jag är slut som människa just nu så ska även försäkringskassan komma till samma beslut. Jag är kanske naiv, men det var som en smäll i huvudet när jag fick hem brev från FK om kompletteringar och jag insåg att jag kan förlora 2 månadsinkomster om de säger nej… jag kan ju inte arbeta retroaktivit och hur fasen gör man då???? Vill dock påpeka att jag bara blivit respektfullt och trevligt bemött av FK och allt löste sig men den resan var tuff och jag har lärt mig mycket.Så så fort Pluppen kommer börjar resan tillbaka! Har fått Olga Rönnbergs bok om att träna efter graviditet som jag kommer börja med dag 1 och sen i maj tänker jag mig en Fitnessfight, med störst fokus på att få ordning på maten och stärka upp kroppen, inte viktnedgång, så jag kan börja köra klasser på Actic. Sedan fortsätta med antingen Olga eller Fitnessfighten. Denna gång ska jag göra allt rätt! Efter Vile gymmade jag lite och körde mina klasser och körde fitnessfighten för sent. Nu har jag nya verktyg och jag vet mer hur min kropp fungerar även om det kan självklart dyka upp nya saker. I och med foglossningen så kommer det vara ännu viktigare att börja rätt!
    1. Bäckenbottsträning
    2. Bålstabilitet
    3. Stärka resten av kroppen och sen gå loss!Jag är en tävlingsmänniska så sist gick jag ner till 69,5 kg så vågen får inte stå över det när föräldraledigheten är slut. Kommer ha 31 december som mål denna gång.
  3. Bloggen ska börja leva igen!
    Just nu är det inte så kul att blogga för varje dag kommer något nytt problem och det känns rätt deprimerande att blogga om en resa med problem, även om den självklart också är fantastiskt med ett nytt litet liv som röjer järnet i magen, men kommer skriva om min nya CrockPot med recept och lite annat och sen när Pluppen kommer så blir det roligare för då vänder det åt andra hållet.

Så med massa äventyr, utmaningar och bebisgos så kommer 2014 att bli fantastiskt!!

Önskar just dig ett underbart och utvecklande år!!!

2013-12-22 17.21.40

0 comments on “2013 i backspegeln- träning, tankar och bebisarAdd yours →

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *