Vägning, julikaos och nya mål

1 augusti kom och gick och jag nådde inte mitt mål, men det känns helt okej ändå med tanke på att pappa dog och allt tillhörande kaos som tillkommer.

Det är ju så sjukt mycket som ska göras- SNABBT- när nån dör. Ringa på alla fakturor, säga upp abonnemang, bouppteckning, rensa lägenhet, städa lägenhet och framför allt planera och ha begravning. Man ställs inför de mest bisarra beslut som klädesval som ingen kommer se och om man ska äta landgång eller smörgåstårta….  Tack och lov är begravningsbyrån fantastisk och alla är vansinnigt hjälpsamma när man ringer.

Ofrånkomligen så tänker man mycket på döden när sånt här händer och personligen så vill jag självklart leva för evigt och träffa mina barnbarnsbarnsbarnsbarns och vara med när vi flyttar till andra planeter, men det kommer ju inte hända 🙂 och jag är övertygad om att vi måste dö för att mänsklighetens utveckling ska fortsätta. Vi blir klokare för varje generation och jag tror de flesta vill uppleva så mycket kärlek och lycka under den tid vi är här och det gör oss mer empatiska och vi strävar efter att vara goda människor.

Därför blir jag oxå så ledsen när folk beter sig som idioter och krigar, mobbar, kritiserar eller bara säger dumma saker. VAR SNÄLLA MOT VARANDRA! Acceptera att alla är olika och att det du tycker är konstigt eller inte förstår, inte är dumt, utan bara en annan persons liv som har helt olika förutsättningar.Du behöver inte hålla med eller göra som andra, bara acceptera- för livet skulle vara extremt tråkigt om alla tyckte likadant, levde likadant och betedde sig likadant (jag ser för mitt inre en gata med perfekt klippta gräsmattor, identiska hus, alla har samma kläder, går till samma jobb och allt ser ut en amerikansk komedi/rysare… huuuua *ryser*)… genom olikheter utvecklas vi…

Jag undrar hur samhället skulle gå runt om alla tyckte samma sak om allt och alla till exempel blev läkare.. alla! Hur skulle affärer uppstå så det finns sjukhusmaterial, vem städar efter operationer, vem tvättar sängkläderna, vem håller i planeringen vem som ska opereras, vem bygger sjukhuset och vem odlar maten som alla äter … och ta nu några sekunder och låt det sjunka in…

 

 

 

 

 

 

Men iallafall- att träna inför BodyCombatpass och planera mat ger en välbehövlig vila från allt ståhej så jag kör på ändå och är nöjd med att jag faktiskt gick ner till 81.4 (vägning igår)

Nu är mitt mål att gå ner till 79 till 1 sep. Det är nästan tre veckor kvar så det borde vara möjligt

I helgen ska jag på Les Mills The project och snart är det Super Saturday vilket gör mig löjligt glad i allt kaos…

Så jag tränar, bakar, röjer, ringer och när det känns tungt så tittar jag på mina helt underbara barn och allt känns bra igen!