Att vara förkyld är en konstform, inte bara går man igenom olika stadier av obehagliga känslor, du förändras med förkylningen och transformeras till en installation av konstiga ljud och märkliga ritualer
1. En obehaglig känsla börjar krypa upp i halsen, det gör inte ont ännu, men du vet att det bara är en tidsfråga. Helt plötsligt är det enda du drömmer om är att få bada i apelsinjos och gurgla Berocca.
2. Nu börjar det göra ont i halsen och kostcirkel får ett extra tillägg… glass, som är bra för alla typer av sjukdomar 🙂 Här kan det fortfarande finnas hopp om ett icke avancemang av förloppet och aldrig har jag ätit så nyttigt. Sushi med extra mycket ingefära, vitlök, grönsaker, thaigrytor som får dig att svettas. Inser att man borde nog alltid leva som om man hade en förskylning hängandes som hot över huvudet
3. ATCHOOOOO! DÄR kom förkylningen! Det snoras, nyser, snyts, hostar och snoras lite till. Man undrar igen om det finns ett svart hål i kroppen där allt snor kommer ifrån, för seriöst, det känns som man snyter ut sin kroppsvikt ibland… i det här stadiet börjar det bli enormt synd om oss och alla världens katastrofer går inte upp mot hur synd det är om just mig…
De som har hört mig nysa kan intyga att det är en upplevelse… Här nyses inte 1 eller 2 gånger, minst 5 nysningar som får mig att flyga bakåt som efter en explosion, spräcka ljudvallen och armarna flaxar som om jag försökte lyfta mot sydligare breddgrader…
Vissa mornar så måste uppenbarligen kroppan nysas igång och jag kan lätt dra iväg 15 nysningar, detta måste nog jämföras med den fysiska ansträngningen av ett marathonlopp och flämtande kravlar jag med mot närmsta pappernäsduk för vi vet vad som kommer efter en nysning… (nu är det viktigt att gå över till lite mera exklusiva pappersnäsdukar för att inte se ut som Rudolf med röda trynet)
4. Så, utan smaklökar, med söndersnyten näsa och ont i halsen undrar man om det kan bli värre… JO, såklart, för nu kommer febern… ont i kroppen och hängig och inte nog med att det känns som om huvudet har blivit doppat i gyttja (detta härliga vakum som uppstår i hjärnan och allt man säger låter som det går igenom ett ljudfilter med bräkande får) så orkar man inte ens gå och HÄMTA josen i kylen… ynkligt, jag säger bara ynkligt.
5. Den sista touchen för mig brukar alltid vara hostan… för det finns ju en del av kroppen som inte gör ont ännu och det är ju de inre magmusklerna och det vore ju synd om de inte fick vara med, så härlig torr hosta som inte gör ett dugg jäkla nytta utan bara får en att kippa efter andan. Nu är vi tillbaka i teträsket och vi lämnade ju aldrig glassen men den är extrabra igen nu och nu är det så enormt synd om oss så det är helt okej att avancera till dyrare glassar som Ben & Jerry även om vi inte riktigt känner smaken ännu…
6. Frisk!!!… aldrig så uppskattar man smaker och att kunna röra sig utan att hosta upp lungorna… jag lovar mig själv att äta nyttigare nu och ta hand om min kropp…. det brukar hålla MINST en vecka…
0 comments on “Back from the madness of sneezing”Add yours →