Vart är jag på väg?

Jaha, mina vänner 🙂 Nytt utseende, nya tankar, samma Linda…

Jag har verkligen saknat min blogg, men varit alldeles för uppe i mitt för att ha orkar skriva. Men nu, i kontemplationens anda så tänkte jag köra ett skrivrace igen…

Inser att man ibland bara behöver ett forum för alla tankar och när jag försökt skriva dagbok för hand så får jag bara kramp i handen.. så jag böjer mig för teknikens under och funderar digitalt istället

Så var är jag? Inte en blekaste aning! Jag klev ut på plankan och hoppade och simmar nu runt lite hit och dit och har nu hela havet som lekplats…

Jag behövde en andningspaus för att hänga med mig själv i min utveckling och var jag landar har jag i skrivandets stund ingen aning, men som allt i livet är sökandet det vackra och jag är tillfreds med att vara i något slags limbo

Njuter av att få träna och instruera på Södertäljes trevligaste träningsanläggning, skissar på en tavla som aldrig kommer bli klar, pysslar i trädgården, gör storslagna planer för ett framtida hus, blir 13 bäst i Sverige på pusselspelet Jewel och framför allt… myser med min familj och efter allt är det viktigaste som finns…

Efter ett par dagar i Prag, då Norge blev offer för en tragedi samtidigt som jag vandrade runt i massa rum men enbart namn från golv till tak på folk som dog under förintelsen så behöver jag ta ett steg tillbaka, stå på bergstoppen och se vad som är viktigast. Vad varje liten handling av välvilja kan göra gott, när det finns galningar som inte fattar att varje liv är ett ljus som man inte, av något skäl, har rätt att släcka!

Så för att fira livet, mänskligheten och kärlek ska jag nu smyga mig in och attackera min man, Gizmo och Zelda med pussar

<3