borta…

…är han. Den där personen som är min man- och det är FRUKTANSVÄRT tråkigt.

Visst, jag har haft en toppendag
– Haft lite sovmorgon….zzzzz
– Varit nere på gymmet och bara lyxpysslat med saker som det inte är panik med.
– Åkt hem och mumsat köttfärsbiff och potatis i ugn
– Lååååång promenad i solen med voffarna
– Ner och kört ett GRYMT spinningpass med Mia- syndernas förlåtelse- och JA, vi blev förlåtna 🙂
– Fridays at WorldClass- mingel med supertrevliga kunder

Men sen…. hem… tomt, tyst (förutom minimonstrerna) och TRÅKIGT
Efter 12 år så är vi rätt vana vid varandra och att krypa ner i sängen SJÄLV… det suger!
Ingen att skoja med, busa med, prata med..

Jättekul att du ska till London- verkligen… jättekul och det är nyttigt att sakna varandra- det är nyttigt med morötter oxå, med det betyder inte att JAG VILL HA DET!

Ja, han är bäst min Markus så även om jag unnar dig en härlig resa så är mitt liv skittråkigt utan dig…