Att prata

Nu har jag varit hes i 2,5 veckor och det börjar bli lite irriterande. Jag låter som om jag svalt ett får och alla på jobbet har fasansfullt roligt åt mina kraxande försök att prata, och har väl fått ca 15 smeknamn…

Var på hälsokostaffären bredvid Åhlens där en av mina favoritkunder jobbar. HJÄLP! kraxade jag fram. Hon lyser upp och säger- Jag har massa bra saker för sådant… Perfekt säger jag- tyvärr visade det sig att jag var allergisk mot alla de superbra medlen och gick därifrån sugandes på en Läkerol.

Nu ska jag då försöka vara tyst på mycket jag kan- vilket är hysteriskt roligt för alla som känner mig. Jag pratar ju hela tiden! Antingen står jag i receptionen och pratar med kunder eller så sitter jag i möten och pratar med personal eller så har jag pass eller pratar i telefon. Sedan är det ju trevligt att byta några ord med sin man när man kommer hem. Även hundarna undrar vad jag håller på med eftersom jag även pratar med dem när jag är hemma eller går på promenad.

Minns en helg för många år sedan när jag gick min hälsoutbildning på Hagabergs folkhögskola och utbildningen avslutades med en 3 dagars retreat i tystnad. Jag gillar ju utmaningar så jag tyckte det var jättespännande och det var en stor upplevelse. Jag läste, skrev, gick på promenader, låg på bryggor och tittade på molnen och bara existerade. Känslorna svallade i början med efter en dag så hamnade jag i ett härligt tillstånd av att bara vara- inga krav, inga att prata med, inga försvar mot saker som kan hända. Det är klart att detta inte är ett tillstånd jag vill vara i hela tiden- jag älskar människor och att vara i sociala miljöer, men det gav mig en upplevelse och jag insåg att det är viktigt att lyssna.. på omvärlden, på människor och framför allt på mig själv. Kan jag vara tyst i 3 dagar med bara mig själv som sällskap så är jag rätt ok med den människa jag är…. är en bra början 🙂

Så – att prata är roligt, lyssna är intressant och att vara tyst en lärdom… det kan tålas att sova på..